För att en viss ammunition skall få användas för jakt på visst vilt ställer man i Sverige vissa krav på dess prestanda. För enkelhets skull har man valt att indela kulammunition i fyra klasser, och låta klasstillhörigheten avgöra vilka viltslag jaktvapnet är tillåtet att användas mot.

De krav man ställer på ammunitionen är uttryckta i dels kulans vikt (mäts i gram) och dels den anslagsenergi (mäts i Joule) kulan har hundra meter från skytten (E100). Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och mynningsenergin (E0) mäts i stället för anslagsenergin.

Utöver kraven på energi och kulvikt ställs också kravet att för jakt på de viltarter som nämns under klass 1 och 2 får endast expanderande kulor användas. Med expanderande kulor menas kulor som vid anslaget deformeras på ett sådant sätt att de ökar sin diameter. För övrigt mindre vilt får icke-expanderande kulor, exempelvis helmantel, användas.

Skulle man ladda ett vapen med patroner med helmantlade kulor i en kaliber klassad för klass 1 eller klass 2, får man med detta alltså endast jaga de viltarter som är lovliga för klass 3-vapen. Egentligen är det alltså ammunitionen och inte vapnet som är avgörande för klasstillhörigheten, men det är mest av akademiskt intresse och i dagligt tal brukar man prata om "klass 1-vapen", "klass 2-vapen", etc eftersom ett vapen är anpassat efter en viss kaliber (Kaliber dock inte avgörande för klasstillhörigheten som är beroende av kula och laddning, ett exempel är 6,5x55mm som med blyfria kulor hamnar i klass 2). Vissa klass 2 kan även laddas till klass 1 bara kraven för kulvikt uppnås. Om en patron, som enligt Naturvårdsverkets lista tillhör klass 2, klarar kraven för klass 1 så blir också patronen tillåten patron för jakt på klass 1-vilt. ( Ex, 7,62x39 och .30-30) Fördelen med större kaliber är att kulan har större chans att bli kvar i djuret, djurkroppen tar då upp all energi som kulan för med sig.

Ammunitionsklasser

Klass 1

För att en patron ska tillhöra klass 1 krävs att kulan ska väga lägst 9 g och att E100 är minst 2 700 J, alternativt att kulvikten är lägst 10 g och E100 minst 2 000 J. Med en studsare i klass 1 är det tillåtet att jaga alla svenska viltslag.

Typiska vilt: Älg Säl Vildsvin Björn Dovhjort
Typiska kalibrar: 6,5x55  .308 Win  .30-06  8x57  9,3x62 

Klass 2

För att räknas till klass 2 måste kulan väga minst 3,2 g och värdet på E100 vara minst 800 J. Ammunition i klass 2 är tillåtet för allt vilt utom älg, hjort, vildsvin, björn, säl, mufflon, varg, visent och myskoxe.

Typiska vilt: Rådjur Bäver Lodjur
Typiska kalibrar: .222 Rem  .243 Win  7,62x39  6mm BR

Klass 3

Kraven på ammunition i klass 3 är att kulan väger minst 2,5 g och har ett värde på E100 som är minst 200 J. Förutom de förbjudna djuren i klass 2 tillkommer också att det är förbjudet att skjuta rådjur, bäver, lo och järv. De arter du får jaga med klass 3, förutom de som beskrivs i klass 4 nedan, är räv, grävling, hare, mårdhund, skogs- och fältfågel, gäss och änder.

Typiska vilt: Tjäder Räv Gås Hare Grävling
Typiska kalibrar: .22 Winchester Magnum  .22 Hornet

Klass 4

Ammunition som räknas till klass 4 utgår från energin vid mynningen, inte på hundra meters avstånd som i de övriga klasserna. Någon minsta kulvikt finns inte. Med klass 4 får du bara jaga en del mindre viltarter som mård, mink, iller, vildkanin, bisam, ripa, järpe, duva, måsfågel, björktrast, kråkfågel utom korp, samt en del andra arter som saknar jaktlig betydelse. Klass 4 får också användas för avlivning av vissa fällfångade djur, till exempel räv eller grävling, som annars inte får jagas med denna klass. Klass 4 får även användas vid grytjakt efter räv, grävling eller mårdhund och vid jakt med ställande hund efter grävling och mårdhund. Även luft- och kolsyredrivna gevär (ej pistoler) i kaliber 5,5 mm eller större och som uppfyller energikravet räknas till klass 4. För att få användas vid jakt måste de laddas med speciella kulor som konstruerats för att expandera och deformeras vid träff.

Typiska vilt: Kråka Vildkanin Mink Duva Bisam Ripa
Typiska kalibrar: .22 Long Rifle  .17 HMR

Hagel

Det är tillåtet att jaga alla viltarter som omfattas av klass 3 och 4 för kulvapen samt rådjur och lodjur med hagel. Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula) får användas för jakt på vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Högsta tillåtna skjutavstånd är då 40 meter. Behörighet till kulgevär klass 1 krävs för jakt med sådan ammunition.

Typiska vilt: Kråka Duva Tjäder Gås Hare Rådjur Lodjur
Typiska kalibrar: .12  20

Hagelammunition

Kalibern för ett hagelvapen utgörs av diameter / längd på patronen. Diametern mäts enligt ett engelskt system, baserat på hur många lika stora runda kulor man kan tillverka av ett skålpund bly. Den grövsta kalibern, 3, innebär således att ett pund bly skulle förslå till 3 likadana runda kulor, och pipan skulle då ha en invändig diameter stor nog att en sådan blykula skall kunna passera. För den klenaste kalibern, 36, skulle samma mängd bly räcka till 36 kulor. Antal kulor gav den engelska termen gauge. Längden mäts i millimeter.

Den vanligaste kalibern i Sverige idag är 12/70. I Sverige förekommer i princip bara kalibrarna 12, 16 och 20 samt längderna 65, 70, 76 men även 89mm:s "magnumpatroner" förekommer.   (2½, 2¾, 3 och 3½ tum). 12/89(mm) är därmed den största kalibern och 20/65(mm) den minsta. Det förekommer även mindre och större kalibrar, allt från 10 till 36 (36 även kallad .410) men dessa klassificeras inte som hagelvapen i lagstiftningen.

Ladda med rätt hagelpatron! När du stoppar en patron i ett hagelgevär måste du vara säker på att vapnet är tillverkat för att tåla just den patronen. Användning av för långa patroner kan skada både vapnet och skytten. Även hagelmaterialet har stor betydelse. Den som vill skjuta annat än lätta patroner med stålhagel eller andra hårda alternativhagel i sitt vapen, måste vara säker på att vapnet är stålhageltestat. Det finns tyvärr ingen exakt gräns mellan lätta och tunga patroner, men patroner med 32 g stålhagel eller däröver, samt patroner med hårda hagel i större grovlek än US4 ska definitivt bara användas i vapen som av tillverkaren uppges tåla motsvarande hagelblandningar.

Storleken på de enskilda haglen mäts normalt sett efter det amerikanska systemet för fågelhagel (Birdshots) kallat US nr, där nr 1 innebär en diameter på 4 mm, för varje US nr minskar diametern med 0,25 mm. US 2 blir därför 3,75 mm i diameter och US 5 blir 3 mm i diameter. De vanligaste kalibrarna i Sverige är US nr 1 till US nr 6, vid jakt och US nr 7 till US nr 9 vid sportskytte.

Dessa US nr ska inte förväxlas med det andra amerikanska systemet för rådjurshagel (Buckshots) där siffrorna 1 till 4 betecknar ungefär dubbelt så stora hagel. Dessa hagel är inte tillåtna för jakt i Sverige, men väl så populära i Amerika för jakt på hjortdjur, vildsvin och prärievarg i de stater där ammunitionen tillåts. Ammunitionen anses också vara ett bra val för "Home Defence"., dvs. hemförsvar, och används nästan uteslutande som ammunition i polisens hagelvapen.

Vid jakt med stålhagel bör man gå upp i hagelstorlek jämfört med blyhagel för att uppnå samma effekt på målet/viltet på grund av stålets lägre densitet.

Slug

Sluggpatroner är avsedda att användas i slätborrade hagelvapen. Pipor utan trångborrning eller max "modified choke" (+-, 1/2, M, III, ***). Ammunitionen består av en rundad, baktill urgröpt solid kula av bly. Det tunnare partiet kring urgröpningen tätar mot pipans väggar när krutgaserna trycker på bakifrån.

I Sverige är slugg tillåtet vid jakt på dovvilt, vildsvin och i vissa fall mufflon. Ammunitionstypen har kanske sitt största värde i samband med eftersöksjakt på skadade djur.

Längsta lämpliga skotthållet vid jakt är 40 meter (vid eftersök på skadat vilt finns inga begränsningar). Jakt med slugg får endast bedrivas med enkelpipiga hagelvapen. Många halvautomater och pumprepeter har så kallade sluggpipor, det är hagelpipor med öppna riktmedel som på ett kulvapen och ibland även invändigt räfflade. Dessa räfflade pipor är trots sitt namn "slugpipa" i första hand ämnade för skjutning med sk. sabot-patroner och förbättrar inte precisionen för slugpatroner nämnvärt.