Ammunitionen kan med sina siffror, beteckningar och klasser kännas svårbegriplig, framförallt för en nyinsatt. I denna text benar vi ut de olika ammunitionstyperna, kraven för klasstillhörighet, hur det vardagliga talet förvirrar saker och ting ännu mer, samt ger konkreta exempel på typiska vilt och kalibrar kopplade till vissa ammunitionsklasser.

Siffror och beteckningar

Det vanligaste sättet att beskriva en patron är via siffror, där den första beskriver kalibern, och den andra anger patronhylsans totala längd i mm, t.ex. 8x57 och 6,5x55. I den anglosaxiska världen använder man sig istället av bråkdelar av en tum för att ange kalibermåttet, t.ex. .308 och .22. Dock är inte det anglosaxiska systemet helt konsekvent och ett exempel på detta är Remingtons .222 rem, som egentligen är .224", men där marknadsföringsskäl gjorde att man valde benämningen .222.

Förutom mått läggs det ofta till ett suffix som förklarar närmare vad det är för typ av ammunition eller varifrån den kommer. Suffixet kan t.ex. stå för ursprungsland, som i 6,5x55 Swedish Mauser, eller ange vilket företag som ligger bakom ammunitionen, t.ex. .308 Win (Winchester). Suffixet kan även beskriva att det rör sig om en kraftigare laddad ammunitionstyp, t.ex. Magnum, eller beskriva patronhylsans uppbyggnad, där exempelvis R betyder att det rör sig om en patronhylsa med fläns, en s.k. randpatron. 

Ammunitionsklasser

För att en viss ammunition ska få användas för jakt på visst vilt ställer man i Sverige vissa krav på dess prestanda. För enkelhetens skull har man valt att dela in kulammunition i fyra klasser, och låta klasstillhörigheten avgöra vilka viltslag som är tillåtna.

De krav man ställer på ammunitionen är uttryckta i:

• Kulans vikt (i gram)

• Kulans anslagsenergi (i joule) hundra meter från skytten (E100)

Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och där mynningsenergin (E0) mäts i stället för anslagsenergin.

Klass 1

För att en patron ska tillhöra klass 1 krävs att kulan ska väga minst 9 g och att E100 är minst 2 700 J, alternativt att kulvikten är minst 10 g och E100 minst 2 000 J. Med en studsare i klass 1 är det tillåtet att jaga alla svenska viltslag.

Typiska vilt

• Älg
• Vildsvin
• Dovhjort
• Säl
• Björn

Typiska kalibrar

• 6,5x55
• .308 Win
• .30-06
• 8x57
• 9,3x62

Klass 2

För att räknas till klass 2 måste kulan väga minst 3,2 g och värdet på E100 vara minst 800 J. Ammunition i klass 2 är tillåtet för allt vilt utom älg, hjort, vildsvin, björn, mufflon, varg, visent och myskoxe.

Typiska vilt

• Rådjur
• Bäver
• Lodjur

Typiska kalibrar

• .222 Rem
• .243 Win
• 7,62x39
• 6mm BR  

Klass 3

Kraven på ammunition i klass 3 är att kulan väger minst 2,5 g och att E100 är minst 200 J. De arter du får jaga med klass 3, förutom de som beskrivs i klass 4 nedan, är räv, grävling, hare, mårdhund, skogs- och fältfågel, gäss och änder.

Typiska vilt

• Tjäder
• Räv
• Gås
• Hare
• Grävling

Typiska kalibrar

• .22 Winchester Magnum
• .22 Hornet

Klass 4

Ammunition som räknas till klass 4 utgår från energin vid pipans mynning och inte på hundra meters avstånd som i de övriga klasserna. Något krav på minsta kulvikt finns inte. Med klass 4 får du bara jaga en del mindre viltarter som mård, mink, iller, vildkanin, bisam, ripa, järpe, duva, måsfågel, björktrast och kråkfågel (ej korp), samt en del andra arter som saknar jaktlig betydelse. Klass 4 får också användas för avlivning av vissa fällfångade djur, till exempel räv eller grävling, som annars inte får jagas med denna klass. Klass 4 får även användas vid grytjakt efter räv, grävling eller mårdhund och vid jakt med ställande hund efter grävling och mårdhund. Även luft- och kolsyredrivna gevär (ej pistoler) i kaliber 5,5 mm eller större och som uppfyller energikravet räknas till klass 4. För att få användas vid jakt måste de laddas med speciella kulor som konstruerats för att expandera och deformeras vid träff.

Typiska vilt

• Kråka
• Vildkanin
• Mink
• Duva
• Bisam
• Ripa

Typiska kalibrar

• .22 Long Rifle
• .17 HMR

Krav på expanderande kulor (klass 1 och 2)

För jakt på vilt som nämns under klass 1 och 2 ställs kravet att endast expanderande kulor får användas. Med expanderande kulor menas kulor som vid anslaget deformeras på ett sådant sätt att de ökar sin diameter. För övrigt mindre vilt får icke-expanderande kulor, exempelvis helmantel, användas.

Exempel: Laddar du ett vapen med patroner med helmantlade kulor i en kaliber anpassad för klass 1 eller klass 2, får du med detta endast jaga de viltarter som är lovliga för klass 3.

Egentligen är det alltså ammunitionen och inte vapnet som är avgörande för klasstillhörigheten, men i dagligt tal brukar man ändå prata om "klass 1-vapen", "klass 2-vapen" etc. Detta rör till det lite, eftersom ett vapen är anpassat efter en viss kaliber, men där kalibern alltså inte är avgörande för klasstillhörigheten. Viss klass 2-ammunition kan även laddas till klass 1, bara kraven för kulvikt uppnås. Om en patron, som enligt Naturvårdsverkets lista tillhör klass 2, även klarar kraven för klass 1 så blir också patronen tillåten för jakt på klass 1-vilt (Ex, 7,62x39 och .30-30).

Hagelammunition

Kalibern för ett hagelvapen utgörs av diameter/längd på patronen. Diametern mäts enligt ett engelskt system, baserat på hur många lika stora runda kulor man kan tillverka av ett skålpund bly. Den grövsta kalibern, 3, innebär således att ett pund bly skulle räcka till 3 likadana runda kulor, och pipan skulle då ha en invändig diameter stor nog att en sådan blykula ska kunna passera. För den klenaste kalibern, 36, skulle samma mängd bly räcka till 36 kulor. Antal kulor gav den engelska termen gauge. Längden mäts i millimeter.

Den vanligaste kalibern i Sverige idag är 12/70. I Sverige förekommer i princip bara kalibrarna 12, 16 och 20 samt längderna 65, 70, 76, men även 89mm:s "magnumpatroner" förekommer. 12/89(mm) är därmed den största kalibern och 20/65(mm) den minsta. Det förekommer även mindre och större kalibrar, allt från 10 till 36 (36 även kallad .410), men dessa klassificeras inte som hagelvapen i lagstiftningen.

Hagelstorlek

Storleken på de enskilda haglen i en patron mäts efter det amerikanska systemet för fågelhagel (Birdshots), kallat US-nr (1-9), där nr 1 innebär en diameter på 4 mm. För varje US-nr minskar diametern med 0,25 mm. US 2 blir därför 3,75 mm i diameter, US 5 blir 3 mm osv. De vanligaste kalibrarna i Sverige är US 1 till US 6 vid jakt och US 7 till US 9 vid sportskytte.

US 1 = 4,0 mm
US 2 = 3,75 mm
US 3 = 3,5 mm
US 4 = 3,25 mm
US 5 = 3,0 mm
US 6 = 2,75 mm
US 7 = 2,5 mm
US 9 = 2,0 mm

Vilken hagelstorlek ska jag välja?

Vid sportskytte på lerduvor används fina hagel och lätta laddningar på 24 gram och US 7-9 blyhagel. Vid jakt på mindre vilt som kråka och kanin är det också lämpligt att använda finare hagel som t.ex. US 6. Större djur som rådjur och räv kräver grövre hagel som US 3-5 bly. Den största storleken som är tillåten för jakt i Sverige är US 1. Vid jakt med stålhagel bör man gå upp i hagelstorlek jämfört med blyhagel för att uppnå samma effekt på målet/viltet på grund av stålets lägre densitet. Exempelvis från Bly US 6 till Stål US 4.

Tillåtna vilt

Med hagelammunition är det tillåtet att jaga alla viltarter som omfattas av klass 3 och 4 för kulvapen, samt rådjur och lodjur. Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula) får användas för jakt på vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Högsta tillåtna skjutavstånd är då 40 meter. Behörighet till kulgevär klass 1 krävs för jakt med sådan ammunition.

Variationer och kombinationer

Hagelammunition av olika fabrikat och modell kan ge olika täthet på hagelsvärmen och dessutom ge olika jämnhet på täckningen. Är täckningen ojämn finns luckor i svärmen som naturligtvis inte är önskvärt. Av den anledningen kan det vara bra att provskjuta med olika ammunition och de choketuber man har för att se vilken kombination som ger jämnast täckning. En annan bra anledning till att provskjuta olika kombinationer är att du som skytt och jägare får kunskap om effekten och vilka begränsningar som ditt vapen har på olika avstånd.

Slug/Brenneke

Dessa ammunitionstyper får endast användas i enpipiga hagelvapen, där slug består av en rundad, baktill urgröpt, solid kula av bly, där det tunnare partiet kring urgröpningen tätar mot pipans väggar när krutgaserna trycker på bakifrån. Brenneke består av en spetsformad solid blycylinder, med snedställda räfflor kring sidorna.

I Sverige är dessa ammunitionstyper tillåtna vid jakt på dovhjort, vildsvin och i vissa fall mufflon. Dock har ammunitionen kanske sitt största värde i samband med eftersöksjakt på skadade djur.

Längsta lämpliga skotthåll vid jakt är 40 meter (vid eftersök på skadat vilt finns inga begränsningar). 

Många halvautomater och pumprepeter har så kallade slugpipor, vilket är hagelpipor med öppna riktmedel som på ett kulvapen och som ibland även är räfflade invändigt. Dessa räfflade pipor är trots sitt namn "slugpipa" i första hand ämnade för skjutning med sk. sabot-patroner och förbättrar inte precisionen för slugpatroner nämnvärt.

Ladda med rätt hagelpatron

När du stoppar en patron i ett hagelgevär måste du vara säker på att vapnet är tillverkat för att tåla just den patronen. Användning av för långa patroner kan skada både vapnet och skytten. Även hagelmaterialet har stor betydelse. Den som vill skjuta annat än lätta patroner med stålhagel eller andra hårda alternativhagel i sitt vapen, måste vara säker på att vapnet är stålhageltestat. Det finns tyvärr ingen exakt gräns mellan lätta och tunga patroner, men patroner med 32 g stålhagel eller däröver, samt patroner med hårda hagel i större grovlek än US 4, ska definitivt bara användas i vapen som av tillverkaren uppges tåla motsvarande hagelblandningar.

Förhoppningsvis har du nu lite mer kött på benen och lättare kan ta dig igenom ammunitionsdjungeln. Glöm inte att åka till skjutbanan och testa olika sorters ammunition under varierade förhållanden, då kommer du garanterat hitta vad som passar just dig och ditt skytte bäst.

Till Jakt.se:s startsida

Tillbaka till toppen